Assassin’s Creed Valhalla är inte ett subtilt spel. Ubisofts senaste väl renderade historielektion, nu för i princip alla plattformar utom Switch, sätter dig i skorna hos en muskulös norrskenare. Du använder ofta vapen så stora att de skulle få Cloud Strife att rodna. Stealth är nästan alltid valfritt. Ja, Valhalla är lika mycket långt ifrån den ursprungliga formeln som någonsin – men det är något du kan avhjälpa. Allt du behöver göra är att röra med svårighetsinställningarna.
Svårigheter i Assassin’s Creed Valhalla är inte förflyttad till en enstaka, allmänt skjutreglage. Snarare är den justerbar över tre kategorier: strid (i ordning, från enklaste till hårdaste, Skald, Vikingr, Berserkr och Drengr), stealth (Apprentice, Assassin och Master Assassin) och prospektering (Adventurer, Explorer och Pathfinder). Under helgen stötte jag strid upp till Berserkr och sparkade smyg ner till lärling. Spelet har blivit mycket roligare som ett resultat.
Tycka om Assassin’s Creed Origins och Odyssey, territorier i Valhalla är märkta med föreslagna nivåer. Till exempel rekommenderar spelet att du undviker Glowecestrescire tills du har nått en effektnivå på 220. Du kan tekniskt gå dit medan du är på en lägre effektnivå. Du kommer bara (förmodligen) att förstöras. Det är en tillmötesgående struktur. Valhallaberättelsen är bruten regionalt, där varje territorium har en självständig berättelsebåge med flera uppdrag. Genom att anbringa effektnivåer efter plats kan spelet leda dig genom dessa bågar i något som liknar en sammanhängande ordning.
Halvvägs genom East Anglia-bågen (föreslagen kraft: 55) blev stridsmöten en bris. När jag gick vidare till Grantebridgescire (föreslagen kraft: 90) förblev de relativt enkla. Jag låste sedan upp Heavy Dual Wield-skickligheten, som fungerar exakt som annonserad – låter dig dubbla två tvåhändiga vapen – och eliminerade sammanfattningsvis alla insatser från varje strid, inklusive bosslag. (Sidanot: Om du inte redan har gjort det kan du låsa upp den färdigheten. Det är i björnträdet, hela vägen till vänster.)
Jag är nu på en effektnivå på 125 i Lunden (föreslagen kraft: 90) och är glad att kunna rapportera att striden återigen är rättvis. Fiender dör inte längre i två träffar. Jag är oftare på randen till döden och måste använda ransoner liberalt. Att stöta på en namngiven, klassbaserad fiende – standardbärarna, tjejerna, pikemenna och så vidare – känns som att stöta på en miniboss. Strider har allvar igen. Ett kunnigt drag skulle vara att undvika dem när det är möjligt – eller, mer sannolikt, att utvidga situationer och tyst tappa leden innan en fullständig slagsmål uppstår.
Det är nyckeln. Se, smyg in Assassin’s Creed Valhalla är inte så bra. Vid basproblemet upptäcker fiender dig på ögonblick. Livet är mycket lättare om du bara tar itu med slagsmål med vapen (eller, ja, massiva stridskämpar) flammande. Och det finns ofta ingen anledning att smyga runt ändå. Att bli upptäckt resulterar vanligtvis inte i missionsmisslyckande; istället kommer du bara starta en kamp, en som du förmodligen vinner inget problem (åtminstone på Vikingr-svårigheter).
Genom att göra smyg mer förlåtande har jag upptäckt att fiender tar lite längre tid att upptäcka mig. Missförstå mig inte: jag är fortfarande upptäckt hela tiden. Det händer bara inte direkt. Detta har gjort det möjligt för mig att glida runt, räcka fiender med magisk röntgensyn, gömma sig i högt gräs, mörda soldater från höbalar, mörda bågskyttar från plattformskanterna, kanske krossa någon med en båge, allt innan jag snubblar tillbaka till de höga gräs. Då, när det finns färre fiender på fältet, är det säkert att sparka av en slagsmål utan risken att bli underantal. Du vet: bra, gammaldags Assassin’s Creed.
Mellan den lätta smygen och den hårdare striden verkar jag ha snubblat över en approximation av en äldre era av Assassin’s Creed spel. Även om den grundläggande mekaniken naturligtvis är annorlunda, spelar Valhalla känns för mig mer i linje med Broderskap, Svart flagga, eller 2015: s fantastiska, men ändå ofta omedvetna, Syndikat. Du var mer ömtålig i dessa spel än i seriens RPG-tunga senaste poster. Mer ofta än inte var din bästa insats att du tyst tog ut så många fiender som möjligt. För de klåda att återvända till en mer traditionell Assassin’s Creed, bråkar med ValhallaDe svåra inställningarna kan komma närmare det du letar efter.
Eller så kan du bara spela igenom de gamla spelen igen. De arbetar på de nya konsolerna via bakåtkompatibilitet. Till största del.
Mer Assassin’s Creed Valhalla
En dag fick han en Platinum och sedan dess gör han guider. Halvvägs mellan Captain Obvious och Fortnite noob, alltid i framkant för att svara på alla frågor du har om de bästa spelen för tillfället.